Vägen till Karriären

Först trodde jag att denna blog skapats för att min familj hemma i Sverige skulle kunna läsa om och se bilder från mitt liv ”over here” i Tucson. Ett par veckor senare har jag dock insett att det är här jag ska öva mitt skrivande.

Min grammatik är inte den bästa, men även den ska övas upp, det lovar jag.

Som barn hade jag drömmar om att bli författare, sångerska, ryttarinna, veterinär eller målare (läs konstnär). Veterinär gick bort först, eftersom jag aldrig skulle kunnat avliva ett enda litet djur. Inte sticka armen upp i en korumpa heller för den delen. Sjunger gör jag än idag, men speciellt vackert har det aldrig varit. Rider gör jag till och från, men målar alltför sällan. Dagbok har jag skrivit sedan 1986, men även andra texter har sammanställts genom åren.

Skolan intresserade mig inte särskilt mycket och jag drömde mig ofta bort på lektionerna. Det var för mig ett ställe där man lärde sig att sluta tänka själv och istället anpassa sig efter samhällets alla märkliga regler. ”Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften”.

Jag var rebellisk, men min blyghet tog över och jag var och förblev ganska tyst under hela min uppväxt. Uppmärksamhet var inget för mig och således blev det varken häftiga kläder eller frisyrer.

Av någon obegriplig anledning gjorde jag endast vad som förväntades av mig. Jag blev en zombie och klev rakt in i det vanliga nio-till-fem-livet som inte var så dumt till en början, jag kände sig vuxen och alla sa ju att det gick så bra för mig. Många meningslösa fyllehelger blev det också.

Inom mig fanns dock hela tiden en aning om att något var fel. Efter många år som zombie med förtryckta känslor och tankar är det ganska svårt att analysera sig själv och det tog många år innan jag förstod att jag inte trivdes med mitt liv.

Ett tag fanns det bara en enda sak som gav mig glädje i livet och det var att spela gitarr. Tyvärr var jag ingen klippa direkt och att ta privatlektioner hade varit alldeles för pinsamt. Därför tog jag höga studielån och begav mig till en musikskola i USA. En underbar men också stressad tid i Hollywood kom mig till mötes. Liten och förvirrad samt sämst i klassen var ingen lycklig kombination.

För att förlänga visumet, då jag blivit kär i en amerikan, studerade jag vidare till gitarrmakare, vilket visade sig vara något jag både älskade och var bra på.

Tillbaks i arbetslivet varvade jag grafisk design med gitarrmakeri under några år. I det grafiska kändes det som jag var tillbaks där jag började, med lite extra studielån som en börda på axlarna. Damm, kemikalier och utslitna axlar och händer var resultatet av ett års gitarrmakande.

Jag älskar att jobba med trä, men inte flera timmar om dagen året om. Nä, hellre snickrar jag ihop en bokhylla, en kompost eller något annat skoj, på fritiden.

Grafisk design är också kul, speciellt nu när jag även har lärt mig webdesign.

Äntligen har jag kommit fram till att det inte är själva yrket som gör mig galen och ledsen, utan själva livet som slav. Att jobba specifika tider på dygnet, äta lunch just då och bli klar med detta innan klockan 3. Det är sånt som gör mig galen. De långsamma dagarna är värst, då man sitter och väntar på att få gå hem. Det är ju helt meningslöst att sitta där 9 timmar när man istället kan jobba med sina egna projekt, eller ta en promenad i solen.

Vi svenskar är bortskämda med fem veckors semester, jag vet, men jag vill ta min semester när och hur länge jag vill. Kunna stanna kvar en vecka till eller till och med bosätta sig på en plats ett tag framöver vore väl ännu bättre? Vi lever ju bara en gång för tusan!

Ett brinnande intresse för hälsa, kost och näring har jag lyckats skaffa mig under årens lopp. Med min hemsida om just dessa ämnen arbetar jag mer än gärna och hoppas att så småningom, när den är färdig, kunna tjäna en slant på den.

Om jag finner det jag sysslar med meningsfullt och inspirerande, då jobbar jag minnsann dag som natt utan att det rör mig i ryggen. Visserligen gör jag alltid mitt bästa, men allt för ofta motvilligt. Vissa dar skulle man helt enkelt behöva spendera i sängen och inte på jobbet i full flärd att trycka meningslösa reklamaffischer. Tänk på all giftig färg och slöseri av papper!

När helst jag läst en bra faktabok får jag en ingivelse att skriva en sammanfattning av denna. Det var väl så det började med Neostoric. Jag ville skriva ner allt jag lärt mig och dela med mig till andra. Planen är att även skriva böcker om ämnet och sälja över nätet.

På sistone har även en drivkraft att skriva skönlitteratur uppstått. Jag har en hel del vilda fantasier som jag kanske kan få nedpräntat på papper så småningom.

Ja, jag tror att jag till slut har hittat rätt. Jag ska skriva! Må det så vara denna blog, min hemsida, artiklar, romaner eller facklitteratur, skriva ska jag i alla fall!